En liten tjej (hon går i ettan) lånade en bok av mig idag som handlade om urtidsmänniskor. Ni vet när vi såg ut som apor, som hon så fint beskrev det. När hon skulle visa boken för mig och berätta vad den handlade om sa hon helt enkelt så här om apmänniskorna:
"De fanns för jätte-, jättelänge sedan faktiskt, och då fanns inte ens du och inte min morfar heller."
Och det är ju sant. På apmänniskotiden är jag i alla fall inte född. Och inte hennes morfar heller. Det känns skönt tycker jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar