Nervsvag

Jag känner mig lite nervsvag idag måste jag säga. Tur att man inte är kvinna på 1800-talet då hade jag nog hamnat på dårhuset för denna åkomma. Ahhh the bliss av att leva på tjugohundratalet.

Husmoderskomplex

Jag har rejäla husmoderskomplex. Jag vet att det är väldigt politiskt inkorrekt att klanka ned på husmoderstrenden som råder just nu. Den är ju så himla fin liksom. Jag har egentligen ingenting alls emot trenden, jag tror inte att det är en tillbakagång till 50-talets ojämlikhet utan kanske bara ett sätt att vända sig mot allt det ytliga i samhället. Jag hoppas att dagens husmödrar är både män, kvinnor och feminister. Men. Det jobbiga med den här trenden är de fruktansvärda komplex som jag får när jag läser om och träffar alla som hängt på denna trend. Jag känner mig så väldigt oduglig. Mitt stickande är patetiskt, jag gillar att laga mat men inte överdrivet mycket. Jag har aldrig i mitt liv gjort ett långkok eller syltat eller saftat. Jag kan baka chokladmuffins men inte varje dag och jag bakar inte tårtor i fem lager eller surdegsbröd. Inte är jag pysslig heller. Jag är inte husmoderstypen helt enkelt och det stör mig. För det verkar så trevligt och rejält. Ja, ja, vad är väl en husmoder vid spisen. Jag har nog andra kvaliteter. Hoppas jag.

Mitt i naturen

Är det bara jag som är lite förtjust i han som är programledare för Mitt i naturen. Jag tycker att han är charmig som tusan. Men det kanske bara är jag.

Hur man vet att man har valt rätt vänner

När V. skickar ett meddelande kl. 20:00 i fredags kväll med följande innehåll:

På Spåret :-) Jihoo!

V. och jag ska starta en fanclub för Björn Hellberg. Så det så.

Varulvar?

Jag har alltid varit passionerat förtjust i vampyrer. Och med alltid menar jag inte bara de senaste två åren utan en betydligt längre tid av mitt långa liv. Men nu funderar jag på att byta tillbedningsobjekt i och med den hysteriska vampyrtrend som råder just nu. Det känns liksom inte riktigt lika edgy att gilla vampyrer längre. Så jag tänkte varulvar. Vad tror ni om det?

Bamses julkalender

Bamses julkalender är lätt den bästa. Det som är så bra med den är att bilderna under luckorna passar ihop med bilden över luckorna om ni förstår vad jag menar. Så det blir enhetligt och fint liksom. Vi har lucköppning med Bamsekalendern på jobbet varje dag och alla slåss om att få öppna luckorna. Eller vänta nu ljög jag lite. Det är nog så att det är jag som slåss för att få öppna så många luckor som möjligt. De andra verkar inte bry sig riktigt lika mycket. Konstigt tycker jag.

Oh the horror

Jag. Missade. Sista. Avsnittet. Av. Färjan. Jag upprepar för er som inte förstår allvaret: Jag missade sista avsnittet av Färjan! The horror. Detta är en katastrof på många sätt men framför allt kan jag inte leva i ovisshet gällande Håkans telefonsamtal till tjejen. Hur gick det, fick han napp? Hjälp mig någon.

Elin goes frågeformulär

Oj, jag har aldrig svarat på ett sånt här frågeformulär någon gång. Men nu har jag blivit utmanad så det är väl bara att sätta igång antar jag.

Svara på dessa frågor och utmana 5 av dina bloggvänner

1.Är du nöjd med ditt namn eller önskar annat?

Öh. Ja. Fast Esmeralda, eller Mirabell eller något annat sagonamn skulle också sitta fint. Jag var väldigt mycket inne på Mirabell i mina yngre dagar efter att ha läst den underbara sagan Mirabell av Astrid Lindgren. En liten tjej odlar fram en egen levande docka från ett frö. Inga konstigheter alls.

2. Saknar du något i ditt liv?

Japp, massor med saker saknar jag. Men det ska vi inte gå in på här. Det blir så tråkig stämning då.

3. Sommar eller vinter?

Sommar all the way.

4. Vad var det första du la märke till hos din partner , som du föll för?

Pass.

5. Vilken är den bästa julklapp du fått?

Oj svårt, men det är nog ändå My Little Pony huset.

6. Påverkas du av media, och alla sk ideal?

Pass, tråkig fråga.

7. Vart i världen skulle du helst vilja leva?

På Bahamas eller uppe i ett träd.(Jag vet att det är Michael Jackson varning på det sista men det struntar jag i.)

8. Finns det något du ångrar att du gjort?

Oh ja. Allt för mycket.

9. Hur många barn vill du ha?

Två. Men framför allt vill jag ha snälla och söta barn. Tack på förhand snälla storken.

10. Har du återkommande drömmar?

Jag hade när jag var yngre, en skitläskig dröm var det. Så den vill jag inte berätta om. Usch.

11. Om du fick äta en maträtt resten av detta år, vad skulle du välja då?

Smörgås.

12. Märkes kläder eller inte?

Märkes kläder. Öh. Är frågan om jag märker mina kläder? För det gör jag inte. Om frågan handlar om märkeskläder tycker jag man ska skriva det.

13. Vart ska du/ni fira jul?

Under en gran.

14.Har du ett nyårslöfte?

Absolut inte.

15. Vad har du för planer för dagen?

Ähhhh.. Pass igen på tråkig fråga.

Jag utmanar:

Orka.

Folkstorm

Efter den smärre folkstorm som uppstått i kölvattnet av bristen på nya inlägg här på bloggen vill jag bara säga. Lugn. Det kommer mera. Snart.

Mmmm...

Okej, svimma inte nu men jag gillar i allmänhet inte choklad. Speciellt inte chokladgodis eller chokladkakor. Nope och nej tycker inte att det är särskilt intressant med choklad. Men nu har jag hittat godaste chokladen ever. Allt tack vare Maria som tipsade om mig om denna smaksensation. Tack baby. Det vara bara det jag ville säga. Citron,ingefära och choklad går tydligen hem hos mig.

Nu har aporna åkt hem

(Jag skojade bara, de är inte apor. Absolut inte.)

Snart på en tv nära Elin

Friday Night Lights season 3 - äntligen, äntligen, äntligen. Jag har saknat mina Dillon Panthers.

Ett inlägg om laktos.

V. och J. kommer strax hit och äter laxpaj som jag har gjort åt dem. Sen ska vi (de) dricka kaffe och äta kakor (jag). V. vill absolut ha mjölk i sitt kaffe och igår väldigt, väldigt sent på kvällen när vi pratade i telefon så frågade hon om vi hade mjölk hemma eller om hon skulle köpa med sig det. Men då upplyste jag henne om att det behövdes inte för "vi har sån här laktosintolerant mjölk hemma". Jodå. Det är det senaste. Laktosintolerant mjölk, inte om jag får be, laktosfri mjölk.

I do!

Bröllopet var fabulöst. Och jätteroligt. Jag dansade så jag fick ont i fötterna. Göteborgsresan innehöll förutom bröllopet lite kändisspotting. Jag har t.ex. sett Harald Treutigers hus! Det var blått och låg på ett berg. (Jag funderade på att campa på hans gräsmatta tills han kom hem, han var ju trots allt programledare för 24 karat.) När vi var ute och promenerade vid havet så mötte vi dessutom en av deltagarna i Triple & Touch! (Jag vet V, denna spotting är tillägnad dig!) Ja det var väl allt, men ni får ju tänka på att det var i Göteborg vi var, inte i Stockholm för guds skull.

Ring, ring, bara du slår en signal...

Vissa personer (V och M t.ex.) har eventuellt tyckt att min mobil inte riktigt har fungerat så bra och att jag har varit lite svårnådd de senaste månaderna. Det kan jag ju till viss del hålla med om. Men äntligen, äntligen kan ni andas ut för nu är den här lilla skönheten på väg hem till mig. Jajamän jag tycker den är ganska söt faktiskt. Så snart kommer det inte vara några problem alls att kontakta mig (Om jag inte läser eller kollar på tv-serier/film för då är jag alltid okontaktbar.)

Detta är absolut ingen modeblogg men...

är detta ok att ha på sig på ett bröllop? Kjolen är love, love, love. Toppen ska nog bytas ut mot något lite "finare" kanske. Jag vet inte.

Thanks!

Tack alla som gjorde gårdagen så himla, himla trevlig. Vi gör om det i sommar fast utan regn. (Josefin och Line ritade lite på duken, men vad ritade de egentligen...)

För att jag kan!

Peppen

Åh jag vill så gärna att den här boken ska vara bra. Hoppas, hoppas hoppas. Titta framsidan också- fin! Den verkar vara Gossip Girl goes 1800-talet = I like.

Mitt stickprojekt

Alltså så här var det - jag skulle lära mig att sticka. Förra hösten bestämde jag mig för att jag skulle bli värsta stickmaskinen. Det är ju supermysigt att kunna sticka vantar, halsdukar, sockor, mössor och pulsvärmare t.ex. Eftersom jag inte hade någon aning om hur man gör när man stickar (min syslöjdsfröken på mellanstadiet sa att hon inte kunde lära mig sticka för att jag var vänsterhänt -ljug, ljug, ljug vet jag nu) så började jag trakassera alla stickexperter på jobbet (de är superproffs kan jag lova) med massa stickfrågor. De var väldigt behjälpliga och tog stort intresse i mitt stickprojekt och med hjälp av dem och några böcker lärde jag mig faktiskt att sticka behjälpligt (det är inte så svårt). Dessutom tyckte jag att det var jätteroligt. Nu ska det stickas hela vintern tänkte jag, och tänk vad jätteglada alla kommer bli när de får mina hemstickade julklappar. Så här ungefär ett år senare tänkte jag bara att jag skulle summera det jag stickat än så länge:

Ett par pulsvärmare.

Joråsåatt.

Luktärter i fönstret

Don´t get a girl´s hope up

Jag läste precis att Rob Thomas har pratat med Kristen Bell om att eventuellt göra en Veronica Mars film. Oh the happiness! Om det skulle hända. Det är bäst att inte förvänta sig för mycket men jag tänker hoppas och hålla tummarna jättehårt. Eftersom jag alltid blir en total fangirl när det handlar om Veronica Mars så var jag tvungen att kolla på lite Veronica videos på YouTube. Videon nedan med Logan och Veronica är ju till exempel säkert jättelöjlig, speciellt om man inte är ett hardcore LoVe fan. Men det är ju jag så jag tycker att den är alldeles underbar!

Och så håller vi alla för öronen...

På fredag ska alla kultur- och fritidsverksamheter som finns i kommunen där jag arbetar ha en gemensam "get to know each other" dag. Varje verksamhet ska göra någonting "kul" och visa upp den egna verksamheten för de andra. Vad vi på biblioteket ska göra kan jag under inga som helst omständigheter avslöja. Det är topphemligt. (Men jag kan avslöja så mycket som att det har med böcker att göra...) Så långt är allting bra. Men nu till mitt problem. Jag är fullkomligt övertygad om och har dessutom fått indikationer på att musiklärarna kommer tvinga oss medverkande att sjunga. Panik! Jag vägrar ta ton inför ett gäng glada musikskolelärare. Det kommer inte att hända, och mest beror det på att jag inte kan ta någon ton överhuvudtaget. Så nu vet ni det. Sånglektioner någon, V. kanske?

Supernatural

Jag lyckades äntligen lura V. att kolla på Supernatural igår. (Hon är löjligt mörkrädd och har därför inte velat kolla på serien.) Hon gillade det. Yes! Jag kommer ihåg i vintras när jag och M. kollade på alla tre säsonger i rad väldigt intensivt under en kort period. Då blev jag lite nervig, jag vågade till exempel inte gå och hämta böcker i vårat magasin på jobbet... Jag kunde liksom se Supernatural avsnittet framför mig: "Bibliotekarie hittas mystiskt död i bokmagasin." Sen när Sam och Dean kommer för att undersöka saken visar det sig att det är någon bitter död bibliotekarie som går igen i magasinet och surnat till för att jag gallrat för mycket böcker. Om ni inte tittat på Supernatural så gör det! Det bästa med serien är att den känns som en enda lång roadtrip genom USA tillsammans med två coola, roliga och snygga killar. En härlig blandning av humor, skräck, populärkultur och rock´n´roll. Det ni!

Snart fotboll med grabbarna

Jag har en stark känsla av att Sverige kommer att förlora. Jag måste antagligen köpa cigaretter så att jag kan lugna mina stackars nerver.

Mansgrisar är vi allihopa, allihopa

Jag gillar Mad Men supermycket och i denna tid där det råder brist på tv-serier är det väldigt skönt att ha en pärla som Mad Men kvar att titta på. Även om serien är bra så stör jag mig såklart på manschauvinisterna som befolkar den. Don behandlar verkligen sin fru som skit och han är urtypen för en mansgris: "Oj, oj, jag kan inte rå för att jag är så mystisk, cool och snygg och att alla kvinnor älskar mig och att jag måste hångla med dem för att göra dem glada." Blä. Jag hoppas innerligt att Dons fru Betty ska inleda ett lesbiskt förhållande med den skilda grannfrun som hon blivit vän med. Det skulle vara väldigt mycket Timmarna i så fall.

Nytt, nytt nytt!

Så, nu har jag fixat lite nytt utseende på den här gamla bortglömda bloggen. Detta för att motivera mig att skriva här igen. Jag försöker inbilla mig att det ska fungera, ta mig inte ut ur min villfarelse.

Kass kassare Elin

Alltså jag är inte så himla bra på det här med bloggar. Jag är så dålig på att uppdatera. Men nu tänkte jag göra ett försök mest för Viktorias skull. Hon beklagar sig över att hon inte orkar se fisken hela tiden när hon kollar här om det kommit några nya inlägg. Så för dig då Viktoria- nu är fisken i alla fall inte överst längre! Fortsättning följer...