fredag 27 februari 2009

Klipp, klipp.

Jag har klippt av mig håret. Eller ja, V. har klippt av mig håret. Jag grät inte ens en liten skvätt faktiskt. Det blev jättefint och det verkar de flesta andra tycka också. Men jag undrar lite, ska man ta det som en komplimang att man ser ut som Harry Potter? En av eleverna som går i andra klass sa nämligen så här till mig:

(eleven) -Har du klippt dig?
(elin) - Ja!
(eleven) - Du ser ut som Harry Potter!
(elin) - Öh, jaha, tack då.

Men Harry Potter är väl snygg eller?

onsdag 18 februari 2009

Boktest.

Tydligen så ljuger folk om vilka böcker de läst för att imponera på sin omgivning och verka intelligenta. (Se artikeln i Expressen) Jag har nog gjort det någon gång i min ungdom men nu för tiden håller jag mig till sanningen. Det blir liksom bäst så. Och så lägger jag inte in särskilt mycket prestige i min läsning längre vilket är oerhört skönt att slippa. Jag läser det jag vet att jag tycker om punkt slut. Men i alla fall, i samband med artikeln kunde man göra ett boktest för att se hur många av några kända böcker som man hade läst. Det kunde jag inte motstå:


1.

"Jack" av Ulf Lundell.- Nej, nej, nej har jag inte läst. Tror inte jag kommer läsa den heller.

2.

"Utvandrarna" av Vilhelm Moberg.- Nope den har jag inte läst heller. Jag somnar vid blotta tanken på många svenska klassiker vilket är synd för de är säkert jättebra. Men Selma älskar jag och har läst allt av så hon är mitt samvete vad gäller svenska klassiker.

3.

"Hemsöborna" av August Strindberg.- Nehej inte denna heller. Jag lyckades klara mig igenom min skolgång och litt. vetenskapen utan att utsättas för mer Strindberg än några noveller och dramer. Och det räckte tyckte jag.

4.

"Nässlorna blomma" av Harry Martinsson.- Har jag läst men jag minns i stort sett ingenting från den boken.

5.

"Röde Orm" av Frans G Bengtsson. - Har jag också läst. Påhejad av pappa som tyckte den var ett måste men jag tyckte mest att den var tråkig.

6.

Arn-böckerna av Jan Guillou. - Öh nej. Den enda boken jag läst av Guillou är Ondskan och så kommer det nog förbli.

7.

"Sagan om ringen"-trilogi av JRR Tolkien.- Okej, det räknas alltså inte om man läst de första två böckerna två gånger men sedan alltid faller på målsnöret och inte orkar läsa den sista boken för att de är. Så. Himla. Sega.

8.

"Krig och fred" av Leo Tolstoj.- Har jag läst, och de är jättebra! Bara man kommer över namnförvirringen. Vad är det med ryska böcker och namn, måste en person kallas för fem olika saker? Det stör och förvirrar något oerhört.

9.

"Svindlande höjder" av Emily Brontë.- Håhåjaja vilken underbar bok. Den har jag läst minst två gånger.

10.

"Män är från mars, kvinnor från Venus" av John Gray.- Har inte läst, kommer inte läsa. Jag får rysningar bara av titeln.

11.

"1984" av George Orwell.- Har jag inte läst heller men den står på min lista över böcker jag tänker läsa någongång i framtiden. Typ 1984.

12.

"Lysande utsikter" av Charles Dickens.- Räknas det om man sett filmen?

13.

"Harry Potter och de vises sten" av J K Rowling.- Har jag läst och resten också. Puh.

14.

"Jane Eyre" av Emily Brontë.- Jaaaaaaaaaa! Den har jag läst ungefär hundra gånger. Underbar bok.

15.

"Da Vinci koden" av Dan Brown.- Nej, i ren protest läste jag inte denna, men också för att det inte är en bok som jag lockas särskilt mycket av.

16.

"Anne Franks dagbok" av Anne Frank. - Har jag läst. Den var gripande minns jag.


Jag har läst hälften på detta boktest. Jag vet inte riktigt vad det säger om mig eller min bildning eller min läsning, men det är alltid kul med test.

söndag 15 februari 2009

torsdag 12 februari 2009

Håhåjaja vilken bra bok.


Jag är säkert sist ut i världen att upptäcka och lovprisa Haruki Murakami. Men vad bryr jag mig om det. Jag har precis avslutat Norwegian Wood och den är en så himla fin och bra bok. Handlingen är ungefär så här: Japan, 1960-tal, studenter, kille, två tjejer, mentalsjuk lite galen tjej, barer, massor av prat, universitet, kärlek, sex och mat. Stämningen och språket i boken är speciellt. Poetisk språk, poetisk bok. Läs, läs, läs!

söndag 8 februari 2009

Bästa uttrycken just nu!

Tjejerna och jag kan få lite dille på olika uttryck som vi använder jämt och ständigt när vi pratar med varandra. Just nu är det väldigt många i sväng samtidigt. Det är ju så jätte roligt och M. är fantastisk på att komma på nya så det är himla många uttryck som flyger runt. Här är hela listan för intresseklubben:


-Gullunge! (Sägs med betoning på gull, för att beskriva en söt person eller när någon gjort något bra. Typ: "-Jag har diskat. -Men gullunge!")


-Nämen. (Sagt med en väldig betoning på ä och e och väldigt uttraget, typ nääämeeen. Används lite när som helst för att betona något.)


-Hör du mig? (Sagt i en störig och samtidigt orolig ton. Används när någon inte verkar lyssna på vad man säger.)


-Vad menar du? (Samma som ovan. Fast detta uttryck används när man inte riktigt verkar förstå varandra.)


- Vilken tråkig ton! (Sägs med stort eftertryck och med betoning på o:et i ton, kan användas lite när som helst för att uttrycka att man tycker att en person har uttryckt sig negativt, eller för att något är t.ex. dumt eller tråkigt.)


-Om jag é! (Som svar på en fråga, typ, är du glad? Ooooooom jag é sagt med mycket eftertryck.)


-Nu tycker jag att du är lite tvetydig. (Används när någon inte riktigt får fram det som de vill ha sagt.)


-Nu rinner det väl till. (Ja ni förstår nog själva när detta uttryck används, när man ser något snyggt t.ex.)


-Gud så rart. (Används när något är rart, såklart.)


-Jag är väl skendräktig jag. (Används när man tror att man är gravid.)



-Jag känner mig väl nervklen jag. (Används när man känner sig lite ostabil eller trött.)



-courtsey of M och V

onsdag 4 februari 2009

Urtidsmännsika? Inte jag i alla fall.

En liten tjej (hon går i ettan) lånade en bok av mig idag som handlade om urtidsmänniskor. Ni vet när vi såg ut som apor, som hon så fint beskrev det. När hon skulle visa boken för mig och berätta vad den handlade om sa hon helt enkelt så här om apmänniskorna:

"De fanns för jätte-, jättelänge sedan faktiskt, och då fanns inte ens du och inte min morfar heller."

Och det är ju sant. På apmänniskotiden är jag i alla fall inte född. Och inte hennes morfar heller. Det känns skönt tycker jag.