Husmoderskomplex

Jag har rejäla husmoderskomplex. Jag vet att det är väldigt politiskt inkorrekt att klanka ned på husmoderstrenden som råder just nu. Den är ju så himla fin liksom. Jag har egentligen ingenting alls emot trenden, jag tror inte att det är en tillbakagång till 50-talets ojämlikhet utan kanske bara ett sätt att vända sig mot allt det ytliga i samhället. Jag hoppas att dagens husmödrar är både män, kvinnor och feminister. Men. Det jobbiga med den här trenden är de fruktansvärda komplex som jag får när jag läser om och träffar alla som hängt på denna trend. Jag känner mig så väldigt oduglig. Mitt stickande är patetiskt, jag gillar att laga mat men inte överdrivet mycket. Jag har aldrig i mitt liv gjort ett långkok eller syltat eller saftat. Jag kan baka chokladmuffins men inte varje dag och jag bakar inte tårtor i fem lager eller surdegsbröd. Inte är jag pysslig heller. Jag är inte husmoderstypen helt enkelt och det stör mig. För det verkar så trevligt och rejält. Ja, ja, vad är väl en husmoder vid spisen. Jag har nog andra kvaliteter. Hoppas jag.