
Alltså så här var det - jag skulle lära mig att sticka. Förra hösten bestämde jag mig för att jag skulle bli värsta stickmaskinen. Det är ju supermysigt att kunna sticka vantar, halsdukar, sockor, mössor och pulsvärmare t.ex. Eftersom jag inte hade någon aning om hur man gör när man stickar (min syslöjdsfröken på mellanstadiet sa att hon inte kunde lära mig sticka för att jag var vänsterhänt -ljug, ljug, ljug vet jag nu) så började jag trakassera alla stickexperter på jobbet (de är superproffs kan jag lova) med massa stickfrågor. De var väldigt behjälpliga och tog stort intresse i mitt stickprojekt och med hjälp av dem och några böcker lärde jag mig faktiskt att sticka behjälpligt (det är inte så svårt). Dessutom tyckte jag att det var jätteroligt. Nu ska det stickas hela vintern tänkte jag, och tänk vad jätteglada alla kommer bli när de får mina hemstickade julklappar. Så här ungefär ett år senare tänkte jag bara att jag skulle summera det jag stickat än så länge:
Ett par pulsvärmare.
Joråsåatt.